Jag försökte ta kontakt med min läkare nu på morgon , när (personen svarar i andra ändan så säger jag bara, ojjj jag ringde visst fel) och sen brister det för mig.. Varför kan jag inte vara ärlig i mot mig själv? Varför måste tystnaden förbli tyst? Varför kan jag inte bara säga, hallå jag skulle behöver er hjälp? Men jag känner mig bara så dum och fånig som gör det då, jag vill liksom bara klara allt själv, Men jag kan ju INTE DE!!!! 

Tog nyss en tur upp till kyrkan för att snacka lite med Love. Det brast för mig när jag satte mig på stenen intill, fan vad jag saknar dig. 3 månader av saknad , 3 månader av tomhet,  ta trappan ner, KOMTILLBAKA TILL MIG NU.. 

Skall försöka sova lite..